Förlossningsberättelse.
När jag ändå har tid & lillen sover tänkte jag passa på att berätta dagen då melwin kom till oss - bästa dagen i vårt liv <3.
(kommer inte ihåg exakta tider, läser också ifrån journalen)
Natten till torsdagen den 19/7 vaknar jag av att det är blött i trosan, jag misstänker då att det är vatten som sippra så därför kunde jag inte somna om, miljoner tankar i huvudet. Efter att ha legat vaken i flera timmar så somnar jag om och vaknar igen 09.41 av att det var som om någon drog ut en plugg, det forsade vatten. Jag rusade in på toan och ringer Manne som är hemma på tio min.. Ringer till förlossningen som ber mig vänta på värkarna.
Kl 12.00 börjar värkarna komma men dom är inte regelbundna och jag kan andas igenom dom.
Ca kl 19.00 vill jag åka in då det börjar bli mer intensivt. Kommer in till förlossningen, ctg kollas och värkarna avtar lite. Bara öppen 1,5 cm och dom tycker jag ska åka hem. Får en sovdos så att jag ska kunna sova en stund. Vi åker hem och jag ta tabletterna och förvänta mig att kunna sova. Men istället sätter värkarna igång rejält och jag ställer mig i duschen, Manne får massera vid varje värk och jag bara skriker. Åker in till förlossningen igen
Ca kl 00.00 blir vi inskrivna då jag är öppen 4 cm. Bm är fantastisk och jag lär mig att andas igenom värkarna.
02.43 tar jag mig ett bad och öppen 5 cm. Det gör fruktansvärt ont så blir inte långvarig i badet, tyckte inte det hjälpte ett dugg.
04.36 får jag bensylpc pga lång vattenavgång.
06.11 eftersom jag öppnas så sakta vill dom att jag ska gå med RA-bord och röra mig så mycket som möjligt, Manne hjälper mig vid varje värk.
06.18 efter att ha kunnat andas igenom värkarna hela natten ber jag om att få lustgasen då det gör förbannat ont. Manne finns där hela tiden, så fort jag fick en värk stod han och masserade ryggen.
07.10 ny bm och jag hade bara öppnat mig 7 cm dom tycker då att jag ska testa pilatesbollen vilket jag gör en stund. Sedan går vi runt några varv i rummet.. Dom ger mig något som gör att värkarna ska komma oftare, vilket dom gör
12.30 är jag öppen 9 cm och det är då det gör som ondast. Jag ber därför om Eda
13.16 får jag Eda, tog lång tid innan han kunde ge den då jag hade riktigt täta värkar. Just under den här tiden skrek jag som en galning och bad dom ta livet av mig annars skulle jag hoppa ut genom fönstret. Ja just då ville man inte leva för det gjorde så fruktansvärt ont. Narkosläkaren som var en ung kille måste ju tyckt jag var galen haha.
13.19 börjar jag få krystkänsla och
har riktigt svårt att stå emot
14.45 byter dom bm och jag får en helt underbar barnmorska och undersköterska.
Jag fortsätter mitt krystarbete. Under denna tiden håller jag på att ge upp, det kändes som att den aldrig skulle komma ut. Jag var riktigt trött också egtersom jag inte sovit på flera timmar. Men dom stöttade mig hela tiden och sa flera gånger hur duktig jag var och att dom ser huvudet, att den hade mycket hår osv. Sen fråga bm om jag vill känna huvudet vilket jag gör och efter det fick jag tillbaka all kraft att jag till slut lyckades trycka allt jag hade och
15.42 så kommer den ut! Jag tittar upp på Manne som har stått brevid mig hela tiden och stöttat mig. Han har tårar i ögonen och säger: det är en pojke!
Vi gråter tillsammans och jag får honom på bröstet, vi var just då världens lyckligaste. All smärta och trötthet gick genast över och vi var grymt stolta över vad vi skapat tillsammans. Vilket vi ärän idag, han är verkligen det bästa som har hänt oss <3.
Melwin emanuel stenvall
3850 g & 51 cm
En välskapt pojk som var så efterlängtad, mamma & pappa älskar dig❤.
/Jonna.
