jonnaberglund

Vad jobbigt det är med massa hormoner som styr över ens liv just nu. Jag börjar gråta över ingenting, jag är arg och sur över ingenting, jag stör mig på allt men jag har även stunder då jag är hur glad som helst sen är det som att vända på en hand så blir jag som ett åskmoln. Jag är glad att Manne står ut med mig just nu, för det gör han. Han är mitt allt och jag skulle inte klara en dag utan honom vid min sida.

Jag längtar så oerhört tills denna graviditeten är över så man slipper dessa hormoner och allt annat skit som tillhör en graviditet. Men det är ju värt det i slutändan,Man kommer nog glömma allt sen när min bebis äntligen är här:).


45 dagar kvar till bf ;)